Som säkert framgått står bloggen inför förändringar och då ligger det ju nära till hands att bli lite retrospektiv också. Bloggen har liksom funnits ett tag och undertecknad är smått förundrad över att den lever ännu. Dessutom är det tid för diverse bloggpris och jag iakttar dessa högtidliga spektakel på det behöriga avstånd som tillkommer den pöbel som lever under uppmärksamhetsradarn.
Men hur det är, så börjar man ju fundera. Alla bloggpris delas nämligen ut i kategorier och jag skulle icke för mitt liv kunna placera bloggen i en av dem. Här är det ju nämligen ingen styrsel alls. Det var därför jag skaffade en blogg, för att slippa alla mallar för vad som skulle hända. Jag har nu kommit fram till att jag är omodern. De här allmänna tyckeribloggarna är typ andra vågen efter det-här-har-jag-ätit-till-frukost-bloggarna och nu är det nya tider.
Många av de bloggar som jag nu studerar för att de blivit nominerade är förvånansvärt proffsiga för att inte vara proffsiga. De är snygga, stringenta, konsekventa och uppdateras regelbundet och ofta. Jag skall nu avslöja två frågor som rör sig i min bittra lilla hjärna:
1. Vad lever de av, dessa halvproffs? Det måste rimligen ta tid att sköta den här typen av bloggar. Kanske är de V-människor som inte sover.
2. Varför är de så tråkiga?
Ja, ja, surt sa räven och allt det där. Jag vill väl också ha ett bloggpris (fast jag vill hellre bli rik och mäktig, faktiskt). Fast om priset är att jag måste blogga konsekvent om politik fyra gånger i veckan eller ve och fasa börja skriva om mode, då får det vara. Den här bloggen blir det aldrig någon ordning på, så det så.
