När man tillhör den tjattrande medelklassen och dessutom råkar ha ett jobb som kanske inte är så där direkt samhällsviktigt, kan man lätt får för sig att man borde göra "något som betyder något". Eftersom man är lat, bekväm och osäker stannar det oftast vid en tanke.

Tursamt nog finns det folk som gör riktiga insatser och som man lätt kan stödja. Man kan till exempel låna ut pengar genom Kivas mikrolånesystem. Pengarna förmedlas till entreprenörer runt om i världen genom certifierade och klassificerade kreditinstitut på plats. Man får tillbaka sin insats i delinbetalningar och kan sedan låna ut samma summa om igen.

Jag hoppade på i början av året och är redan inne på lånerunda nummer två. Jag har under resans gång fått ett antal rapporter om hur det går för mina valda företagare. Känns som att det funkar.

Okej, alla ni med hjärtat på rätta stället och som redan skänker till välgörande ändamål varje månad kan sluta läsa nu. Ni har förstått att detta är vettigt och hjälper människor att hjälpa sig själv och allt det där och att det kan vara ett alternativ nästa gång ni vill visa god vilja. 

Kvar? Lat, bekväm och inte riktigt tillfreds men konventionell välgörenhet? Okej, ett tips i örat: Detta är hur kul som helst…ta en titt, vetja.