I dag tänkte jag först skriva en kommentar till att studenterna i niqab, Aliya Khalifa och Leila Mahmoud äntligen har tagit slöjan från munnen och skriver sitt eget försvar, men det går inte för jag börjar skratta hela tiden.

Men. Så här är det, mina kära beslöjade systrar. Niqab blir aldrig accepterat i ett västerländskt sekulariserat samhälle, av det enkla skälet att det är en övermaga tydlig symbol för att man sätter sin religion före allting annat. I ett sekulariserat samhälle är religion en privatsak och endast diskreta uttryck för tro tolereras i det offentliga utrymmet. Vi tror nämligen att det bara blir bråk annars.

Så tulta gärna omkring i niqab, men inse att den i sanning fyller sin funktion: den markerar en djup, vid klyfta mellan er och samhället. Ni nämner att nunnor går beslöjade inom kristendomen. Visst. Nunnor lever ju avskilda från världen och upprätthåller inte civila jobb.

Vi går inte ens in på roligheter som att Aliya Khalifa tror att dagisbarn är ute max 10 procent av tiden, eller att hon liksom Leila Mahmoud helt bortser ifrån möjligheten att hon skulle kunna få en manlig kollega.

Lite allvar: Ni gör en omöjliga i samhället och oattraktiva på arbetsmarknaden. Fair enough. Men jag vill icke, inte på villkors vis, höra ens en viskning om diskriminering sedan. Niqab är ett val - det betonar ni ju tydligt. Religiös fundamentalism är ett val. Måttligt gångbart nu, ännu mindre gångbart i framtiden, hoppas åtminstone jag.

Att vara liberal är ju som bekant att med flit ställa sig mellan två eldar och klaga på att man bränner sig. Därför tar vi också ett varv med centerpartisterna Lennart Johansson och Staffan Danielsson, som vill förbjuda burka och niqab i Sverige. Dubbelt förtryck på muslimska tjejer - jättebra idé hörni. Hur vore det med lite tilltro till det västerländska, fria och demokratiska samhällets egen inneboende förmåga att på sikt utrota fåniga religiösa seder?