Jag tycker Newsmill är kul och värdefullt och jag tycker att det finns rysligt många bra och kvalificerade bloggar. Förmodligen lider jag av något slags journalistisk masochism som tvingar mig att ständigt uppsöka tecken på att mitt yrkes maktposition är hotad. Nåväl. För det mesta är jag ordentlig och nöjer mig med att läsa själva artiklarna på Newsmill, men så hur det är så händer det ju att ögat halkar ner till kommentarerna. De är ju inte så där hygieniskt dolda som de är på exempelvis DN.

Kommentarerna under artikeln av Jan-Olov Madeleine Ågren, angående segern i Regeringsrätten gällande tolkningen av namnlagen, är förstås en enda sörja. Det är häpnadsväckande hur mycket dynga som kan ansamlas på relativt kort tid. På något vis fördes mina tankar i riktning mot en dyngspridare när jag fick syn på Newsmills "millare". Priset vi betalar för ett öppet nät är att även dyngpaddor snabbt och enkelt kan ge uttryck för sin åsikter och delge andra människor dem. Det är förmodligen värt det.

Men i fortsättningen håller jag ett papper över nedre delen av skärmen när jag läser på Newsmill.