East of the sun, west of the moon

Som utlovat blir det nu en veckas tystnad på bloggen. Jag skall försöka bota min moderna åkomma med lite tekniksemester, på rekommendation från brodern. Njut av friden så länge det varar. För säkerhet skull måste alla kommentarer modereras innan de dyker upp på bloggen, så spara på de intelligenta resonemangen till någon gång i nästa vecka. Få se hur länge jag reder detta.

Gå nu ut i sommaren, gör det. Njut av den och kom ihåg att du lever i den bästa av världar, i den bästa av tider. Var inte rädd för skuggan under träden - den har alltid varit där. Titta på stjärnorna och gläd dig åt sol och vind. När allt kommer omkring - varför inte?

Går det över huvud taget att få övervakningsivrarna och trygghetsnarkomanerna att förstå, att den massavlyssning som regimen i Iran ägnar sig åt, också kan bli verklighet här? Att det innebär vissa risker att så att säga beredda marken för draksådd genom att skapa den teknik och det lagrum som behövs för övervakning av oskyldiga medborgare?

Nej, antagligen inte. Vi är så upptagna av att slåss mot spöken att vi inte ser de monster som redan flyttat in och dricker upp vårt kaffe. Frihet har förvandlats till rättigheten att välja elleverantör. Vi tror att vi är trygga. Björn Afzelius sjöng: "Om friheten går förlorad på någon enda plats, har det gått förlorad överallt." Jo.

Så här i sommarferien misstänker jag att våra folkvalda på alla nivåer kanske har lite för lite att göra. Här kommer därför förslag på några lagar att bereda över sommaren. Ja, jag vet att de folkvalda inte brukar ha några problem med att komma på lagar. Just därför behöver de sysselsättas med viktiga lagar - annars slår trygghetsviruset till med full kraft i sommarvärmen och slår ut i förmyndarmentalitet under rötmånaden och så vips, inleds hösten med förslag på förbud mot ohälsosam mat under arbetstid. Således:

1. Krav på de medborgare som väljs till politiska uppdrag att de genomgår en grundkurs i Europas filosofiska, religiösa och politiska historia. Ni vet, lite liberalism och socialism, katolsk hegemoni och demokratins utveckling och så där. Kan vara en bra grund att stå på när man senare skall ta ställning till lagförslag som riskerar rasera den frihet och den kunskap som det tagit århundraden att bygga upp?

2. Förbud mot vindspel, om inte avståndet till närmaste granne överstiger 300 meter. De folkvalda vill ju gärna förbjuda - då kan de tugga på detta. I stället för att förbjuda folk att ta sig en cigarr på lunchen.

3. Lag om att alla kommuner måste lägga ut alla protokoll, handlingar, planer och kontaktuppgifter på sina hemsidor. I dessa kärva tider kan det vara svårt att finna resurser till detta, så då kan plan- och byggavdelningen sköta det ( se nedan).

4. Lag om att kommuner som vill neka folk bygglov måste presentera fullgoda skäl för detta nekande, vilka bedöms av Länsstyrelsen eller annan, från kommunerna fristående, instans. När ni ändå är i farten, folkvalda, ta er en funderare på de inskränkningar i överklaganderätten som krävs om vi skall få någon gång i ekonomin här.

5. Förklara all vindkraft, vattenkraft, vågkraft, solenergi och andra miljövänliga energislag som riksintresse och frånta kommunerna all beslutanderätt i frågorna. Att villaägare kan ana kraftverk vid horisonten med förstoringsglas är inte ett skäl för att inte bygga de mest effektiva vindkraftverk som står till buds just nu. Och med kommunalpolitiker som anser att det krävs hård reglering "annars har vi snart en skog av vindmöllor i hela kommunen, som hindrar all tillväxt och all boendeexpansion" behövs nog lite nya tag.

Jag har strukit. I en och en halv timme har jag stått och svettats över en oergonomisk bräda och känt hjärnans svälla upp av den ständiga konfrontationen med små, men olösliga problem, även kallade skrynklor. Vetskapen om att jag ägnar min tid åt något fullständigt meningslöst, eftersom skjortskrället eller vad det nu är, blir skrynklig igen så fort den kommer på en människa, spär på frustrationen.

Och nu kan jag inte ens skriva ett vettigt blogginlägg. Detta måste ju vara ett bevis på att man blir dum av att stryka.

Nu vill kanske någon petig typ påpeka att jag generaliserar väl vilt utifrån mina egna upplevelser och att ett enda bevis av anekdotisk karaktär inte kan föra så långt. Ha! Det finns folk som bevisar hela skapelseberättelsen, nya dietmetoder och aloe verans gudomliga ursprung med liknande bevisföring. Man blir dum av att stryka.

Jag är rätt mycket av en 1700-talsmänniska. Tycker i alla fall mina yngre syskon. I vilket fall som helst så har jag aldrig, trots talrika försök, anammat den riktigt öppensinnade nihilismen. Jag har svårt att acceptera att min biologi skall fatta några beslut och ha något inflytande, trots att livet förser mig med rika möjligheter att konstatera att den gör just det. Jag vill helst ha ett jag som kan irritera mig på Descartes‘ misstag om just jaget…

Nåväl, utan att förlora sig i en riktigt snårig diskussion (och den skulle bli snårig, för här saknas både nykterhet och ambition i dag) om jagets oändliga betydelse eller icke-betydelse, kan det konstateras att med upplysningstidens ideal följer idéen om det kontrollerande jaget eller själen. Ordning på torpet. Viljan är stark och styr den svaga kroppen och allt det där. Man är inget offer för sina egna kemiska processer helt enkelt.

Men nu är min mage orolig och vägrar lyda order från hjärnan. Möjligen har hjärnan till och med förenat sig med magen i myteriet mot det imaginära förnuftet. Det går bara inte att resonera tingen till rätta. Det enda som tycks hjälpa är sprit eller Terry Pratchett och Neil Gaiman. Finns det fler förnuftsidioter där ute som inte läst Good Omens, kan jag rekommendera denna kur.

För det är inte mitt i sommaren och det är knappt inte sommar heller för den delen. Fast det är gott med sill och lax och sik och snaps och rädisor ur pappas land och gudomliga nypotatis. Lilla fick en lönnlövskrona, för alla midsommarblomster var överblommade redan, men hon var glad ändå.

Men vad skall vi kalla den här högtiden? Själv föreslår jag Stora Sommarvattnet.

Det måste man ju göra när man har semester. Årets sommarsport: mesta möjliga avkoppling på minsta möjliga tid. Hur gör man för att hinna varva ner innan semestern redan är över? Själv ägnar jag mig åt zenkontemplation på enklare nivå, typ hur vilar en gepard?

I vilket fall som helst, så har jag nu för avsikt att njuta av sommaren, oavsett vilka temperaturer och väderleksförhållanden som kommer att råda. Och så hoppas jag att jag snart har ett litet ställe på landet där jag kan gå och kontemplera alltings nödvändighet.

Nästa vecka gives möjlighet för bloggläsarna att vila lite, för då har jag blivit ordinerad en veckas internetsemester av en läkare som jag känner. 

Vafalls, inget blogginlägg i går? Nja, det kom lite habegär emellan. Måste sluta titta på hus. Hemnetberoende måste vara ett av min generations vanligaste åkommor.

Över till något tristare. Bloggen drabbas allt oftare av internetsmuts i form av otrevliga kommenterar, stundtals med direkta påhopp på mig som skribent. Eftersom jag kör med modererade kommentarer publicerar jag inte inlägg från anonyma stollar med falska mailadresser. Den som vill föra en fri, obegåvad diskussion långt under alla vattenmärken för civiliserad debatt, får gå någon annanstans. Det här är liksom mitt universum och här har vi lite andra krav.

Jag vet ju förstås att det här är långt mycket vanligare på bloggar med höga läsartal och som skrivs av kända människor och så. Den digitala världen är lika full av gökar som den verkliga. Tur att de flesta av mina läsare mer verkar höra till kategorierna lärkor och trevliga trastar.

Jag kallar mig liberal, vilket egentligen bara är en synonym till åsiktsmässig masochist. Min liberalism är mer filosofisk än politisk, skall kanske tilläggas och det är verkligen inte frågan om någon gyllenjummen medlväg, utan snarar om att öppna ögonen för vart varje princip för och sedan försöka lämpa den tillbaka till verkligheten, utan att tappa bort insikten om vad som är principens baslinje.

Detta liberala synsätt och denna fixering vid sans och måtta delar jag till viss del med den kanadensiske författaren och journalisten Dan Gardner, som bland annat skrivit Risk - the science and politics of fear. Ruskigt bra på många sätt, icke minst eftersom Dan Gardner lägger fram exempel på exempel på faktiskt sannolikhet för att drabbas av gräsligheter som terroristattacker och fågelinfluensa.

Att sannolikhetslära står sig slätt mot en bra historia har sin naturliga förklaring i människans ursprung och hur vårt psyke fungerar. Om vi inte är hardcore biologister som tycker att människan aldrig borde lämnat savannen, kan vi dock möjligen tänka oss att vi skulle kunna resonera med instinkterna och inte låta dem styra precis hela beteendet. Och då måste vi våga göra skillnad på olika risker och klassificera risker inom en kategori i förhållande till varandra.

Naturligtvis mår jag lika illa som alla andra när jag läser om barn som råkar ut för till exempel sexuella övergrepp. Men det är skillnad. Det är skillnad på att bli bortrövad och våldtagen, vilket händer ett litet antal barn i världen varje år, och att få obehagliga sexuella kommentarer på ett nätforum, vilket händer nästan alla förr eller senare. Det är skillnad på att tvingas ha sex med pappas gode vän varannan helg, och att få en oönskad tungkyss av en full klasskamrat.

Ingetdera är önskvärt, men om allt buntas ihop som ’sexuella övergrepp’ får vi en situation där alla är offer och där vi riskerar att tappa bort de sant verkningsfulla medel som skulle kunna förhindra åtminstone några av de riktigt allvarliga händelserna. Om vi vågar se händelserna som de är, i stället för att föra ihop dem alla under ett starkt tabu, kan vi exempelvis konstatera att gps med larm på barn är onödigt, medan det är viktigt med sociala myndigheter som griper in i familjer där barn far illa. Om vi vågar värdera risker i stället för att söka efter tryggtopia.

Innehållsförteckningar är kul. Man kan läsa på baksidan på en fiskgratäng till exempel och hamna i existensiellt dilemma när man försöker avgöra vilka av de 57 ingredienserna som egentligen skall vara där och vad de övriga 50 egentligen gör i smeten.

Innehållsförteckningen på godis är kul på ett annat vis. Ingen förväntar sig annat än socker, smakämnen och konsistensgivare på baksidan av en påse Ahlgrens bilar. Men nu är det ju så, att denna framgångsrika godisbil säljs i andra länder än Sverige, länder där det inte hjälper att skriva förklaringen ’skumgodis’ utan man får ta till andra beskrivningar på folkspråket.

I Storbritannien kallar man dem för ’soft chewy sweets’ och det är väl okej. Men i Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland går de under beteckningen ‘marschmallows’. Nej, men stopp nu! Marschmallows, det är sådana där stora, supermjuka och överfluffiga läbbigheter som amerikaner tror går att äta. De har inget att göra med det förfinade ’skumgodis’ som en Alhgrensbil är. Helt fel.

Holländarna är mer på banan. ’schuimpjes’ låter väl som ett smarrigt skumgodis?

Ju längre bort från sin egen språkkompetens man kommer, desto roligare blir det förstås för oss med enkel humor. I Ungern blir en sådan här bil alltså en ‘pillecukrok’. Därefter vidtar kyrilliska alfabet och det är inte roligt alls.