East of the sun, west of the moon

Tänk dig att du får hem en broschyr så här inför EU-valet. Den har Kristdemokraternas logga på framsidan och handlar om KD:s politik. Du bläddrar i den och blir lite förundrad över att den är så pass radikal och tydligt tar ställning i kontroversiella ämnen som exempelvis kreationism och homosexualitet. Kanske blir du så pass förundrad att du läser lite noggrannare. Broschyren tar bland annat upp hur man kan bota homosexuella med bön.

Du tycker efterhand att broschyren är väldigt märklig och bestämmer dig för att ringa upp din lokala KD-politiker. När du gör det blir förvirringen allmän och du hänvisas till partiets centrala presstjänst. Så småninom blir det uppenbart att broschyren är fejk. Det är inte alls Kristdemokraterna som är avsändare, utan en liberal utom-parlamentarisk grupp som vill visa på svagheterna i KD:s iedeologi och politik.

Skulle du tycka att det är okej? För precis det tror jag har hänt, fast i bloggform på Ingers blogg. Sanningen skall avslöjas i morgon, varför en uppdatering av denna post torde bli aktuell. Jag är dock rätt säker på att bloggen inte drivs av två aktiva kristdemokrater på gräsrotsnivå.

Jag tycker dessutom att bloggen är hysteriskt rolig, men kan ändå inte låta bli att undra: Varför är det okej att vilseföra folk med en blogg? Förra månaden avslöjades Black Ascot som ett marknadsföringsjippo från Malmö Opera. I morgon tippar jag på att vi får se att "Sanningen måste fram" handlar om något helt annat än att föra ut Kristdemokraternas politik och visa att politiska bloggar visst kan få läsare.

Efter en tur genom Försommarskåne går det verkligen inte att tänka rationella tankar. Dagens utflykt innebar färska grönsaker från sådan där förtroendefull gårdsbutik där man stoppar pengar i en låda, fika på Flädergården som har så där god fika men är ett roligt ställe med bland annat pelargonbutik, samt två extra rundor för att jag skulle få se en kyrka och maken en bro.

Gumlösa kyrka invigdes av biskop Absalon på 1100-talet och är Nordens äldsta säkert daterade tegelbyggnad. Den är också mycket vacker och så är det inte så långt till den fina stenbron i Laxbro därifrån heller. I Laxbro underhåller människor av utdöende (?) fantastiskt sort på eget bevåg en rastplats vid Alma å och idyllen är stor och påtaglig.

I Hässleholm var det Powermeet med fräcka bilar och mc och det var ju inte så idylliskt, men kul på ett annat sätt. Strängt taget är världen inte så dum.

Många människor i dag ägnar mycket tid, pengar och energi åt att hitta balansen i livet. Jag fattar inte riktigt vad de är ute efter, men antar att de liksom ser framför sig hur ett hysteriskt rörigt pussel med bitar över hela golvet förvandlas till en slät vacker bild av ett landskap i Alperna. Det kommer inte att bli så.

Ta bara det här med grejorna. Man hittar redningsbägaren, men inte locket. Eller tvärtom. Om man saknar en gaffel av tolv och köper en ny, kommer nästa disk att avslöja att det fattas en kniv. När man klipper av tråden i strumpan som retat en i flera veckor, repar man upp resten av strumpan under dagen.

I och för sig är det väl också balans, på sätt och vis.

Nej, men kära lilla kronprinsessan, hur tänkte kronprinsessan nu? Här har kronprinsessan gått och tvingat pappa kungen att godkänna denne man från folkdjupen, i stället för att gifta sig med en lämplig prins av blodet. Då tror man ju att kronprinsessan liksom är ute efter att förstärka kungafamiljen med lite friskt blod ur den solida svenska folkstammen. I stället visar det sig att grabben är sjuklig, jag till och med så illa däran att det krävdes en transplantation för att rädda honom, med livslång medicinering som följd.

Nu blir jag orolig. Kronprinsessan får tänka på att en av kronprinsessans främsta uppgifter här i livet är att åstadkomma fler små prinsar och prinsessor, så att det kungliga blodet lever vidare - om än något utspätt och oheligt ärvt på kvinnolinjen och allt det där. I vilket fall. Kronprinsessan har möjligen väntat lite onödigt länge med att ta itu med den plikten och det är naturligtvis oroväckande att kronprinsessans tilltänkte make nu kanske visar sig vara mindre viril dessutom.

Ni tycker kanske att jag låter lite gammaldags rasbiologisk och har en taskig syn på stackars sjuke Daniel? Jo, men det är inte jag som förespråkar ett statsskick som bygger på ärftlighet och blodets renhet.

Jag måste lida av akut korkskallighet. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att fatta varför så många människor bryr sig så mycket om vad andra människor har för sig i sovrummet. Varför, varför, varför är det ett problem om en Kajsa hellre pussar på en Klarabella än en Kalle vid frukostbordet? Kan vi inte bara sköta våra egna kärleksaffärer och låta grannen sköta sina?!

Ja, ursäkta det primitiva utbrottet. Men det behövs ingen analys, ingen politik och inga uttalanden i något som är en sådan fenomenal icke-fråga. Visst kan man diskutera varför vi har olika sexuell läggning - det är intressant inte minst ur ett evolutionärt perspektiv. Men hur i hela fridens dar kan man få för sig att det är en fråga som skall behandlas i lagstiftning och debatt? Jag orkar inte med det.

Tänk på hur du röstar i EU-valet. För oavsett vad jag tycker så är det en enorm fråga. Tydligen.

Det åskar. Muller och blixtar och den där behagliga känslan av naturens övermakt som endast den mycket civiliserade människan kan tillåta sig. Regnet rinner på rutan och det är alldeles ovanligt mörkt för att vara i slutet på maj. Mysigt, tycker vi som kan kura ihop oss i våra varma torra hus och tänka filosofiska tankar. Omysigt, tyckte säkerligen våra savanniga förfäder. Om det nu brukade åska i Afrika för 20 000 år sedan.

Ibland får man göra roliga saker i jobbet. Att intervjua fyra stycken Röda-kors-tanter på en gång hör definitivt dit. Vad skall vi ta oss till när den här generationen som är född i början på 1900-talet är alldeles slut? De har i många fall levt ett liv som hade tagit knäcken på oss klenisar födda efter 1970. De har upplevt krigstider, stora samhällsomvandlingar och nu på slutet en teknologisk revolution. Vissa av dem har arbetat heltid och ändå hunnit med att både laga mat och fostra barn.

Ett par av dem jag träffade i dag hade varit hemmafruar. Jo, men förstår du, säger de då, vi tyckte ju bara att det var kul att komma ut och se lite annat. Så då plussade de på med ideellt arbete så de nästan kom upp i heltid med det i stället. Röda korset, Rädda barnen, idrottföreningar och insamlingar till krigsbarn. Ett gigantiskt engagemang på självklarar premisser - man hjälps åt och så kan man passa på att ha roligt under tiden.

De plirar på mig och försöker förklara hur kul de hade och i förbigående nämner de att arbetet de utförde nog också kom till nytta och glädje för många som behövde det. En liten tant fick jag med mig hem i bilen och hon visade upp sin fina lägenhet och berättade om hur trevligt hon tycker det är att bo centralt i Svalöv nu när hon är för gammal för att bo på landet. 

Man blir avundsjuk faktiskt. Är det för att min generation har allt som vi inte är nöjda med något? Är det för att vi har så mycket tid som vi inte hinner göra något vettigt?

Veckans ta bort mig: Stress skapas av differensen mellan vilja och kunna. Just nu på en arbetsplats nära dig.

Veckans hurra: Åka spårvagn i Göteborg klockan ett på natten. Spårvagnen är överfull i dubbel bemärkelse. Glädjen och välviljan är tämligen allmän. Lantisen tittar med stora ögon och får lite vaccin mot byinducerad intolerans.

Veckans gröna: Ta en kvällspromenad i grönskan. Andas in alla ljuva dofter och kom ihåg att naturen skall vara en njutning och inte ett dåligt samvete.

"We care" står det på en färgglad broschyr som finns på hotellrummet vi bor i. Broschyren handlar om hur man äter nyttigt, tränar och kopplar av och hela andan är så där mysigt omhändertagande. Och se, snart får man också ett praktiskt bevis på hur mycket hotellet bryr sig. Fönen är nämligen utrustad både med huvudströmbrytare och dödmansgrepp.

Fönen sitter i hallen utanför badrummet, så teoretiskt sett skulle jag kunna ta fönen med mig in och lägga den på handfatskanten utan att stänga av den, medan jag letade i necessären efter lite vax att sätta i håret. Tänk sedan att jag skulle skölja vaxet av fingrarna och då råkade stöta till den fortfarande susande fönen så att den åkte ned i handfatets vatten. Vådliga saker skulle kunna hända.

Nu kommer det inte att hända, tack vare hotellet genomtänkta säkerhetspolicy. Take care.

När man hittar ett hus som man vill ha så ligger det inte där det skall.

När man hittar ett underbart läge står det utomordentligt skräpiga hus på det.

När man hittar ett fint hus på ett okej läge är det redan sålt.

När man hittar en trevligt tomt på ett lämpligt läge kostar den galet mycket.

Jo, det är besvärligt skall jag säga. Och inte blir det enklare av att maken och jag inte själva vet vad vi vill från ena dagen till nästa. Fast vi är tämligen totalt övertygade om att radhusboende i landsorten inte riktigt är vår grej…