East of the sun, west of the moon

Hur är det, har du kontroll på tillvaron? Kompisar skämtar ibland att hon (oftast) eller han är det värsta kontrollfreak de någonsin mött. Kontrollfreak är vi allihopa, skulle jag vilja säga. De moderna västerländska människan som inte tror på Gud har inte så mycket annat val än att vara kontrollfreak. Vi är ju trots allt inga amöbor som nöjer oss med att slosha runt i tillvarons soppa och planlöst kastas hit och dit. Om det inte finns någon övergripande plan verkar vi kollektivt att gripas av ett behov att skapa en sådan själva. Väldigt få människor är fullt beredda att ersätta Gud med den evolutionära utvecklingens slumpprincip och snällt låta sig reduceras till bärare för framgångsrika gener.

Nu kanske någon tycker att det lutar åt intelligent design eller så, men jag tänker definitivt inte kasta mig in i någon kreationistisk propaganda här. Personligen försöker jag förena en Gudstro med vetenskapligt rationalistiskt tänkande och liberala samhällsprinciper. Av detta får jag huvudvärk, men det får vara så.

Nej, jag tänkte bara konstatera att livet är som en kattmamma. Precis när vi tycker att vi har den där kollen, lyfter hon oss en bit i nackskinnet.

Som så många andra leker jag glatt med Spotify numera. Är icke särdeles musikintresserad, men håller på att återupptäcka mina rötter. Elektronisk pop i all ära och jag har inte för avsikt att slänga BWO på sophögen, men det är något visst med långhåriga karlar i för tajta byxor och med uttrycksfulla gitarrer. Just nu spelas en riktigt gammal Bon Jovi. Dottern, som är ett barn av sin tid, undrar var filmen till musiken är, men mamman behöver inga externa bilder. En ljuv nostalgirulle fyller huvudet med både bilder och andra associationer.

Tonåren är absolut bättre retrospektivt, för när jag inte lyssnar på gammal hårdrock minns jag tydligt allt det obehagliga med just den perioden i mitt liv. Hårdrockskonserter till exempel är trånga, svettiga tillställningar där man absolut inte ser någonting när man bara är tre äpplen hög. Och timslånga köer och dyrt som poker och fåniga högklackade stövlar så fötterna nästan dog. Och så alla dessa fantastiska prylar: Bon Jovi-tröjan från London som jag använde tills man kunde se rakt igenom den. Den gigantiska planschen med White Lion som knappt kom med på tåget. Stringtrosorna som det står Skid Row på. Ja.

1. Veckans ta bort mig: Inspelat akvarium med klassisk musik till. Jodå, jag förstår att det kan vara rogivande och vackert, men allvarligt talat. Toppar veckans lista över enormt onödiga saker i överflödssamhället. Även om det finns hemma hos mig närstående och normalt sett förnuftiga personer…

2. Veckans hurra: Att få se en livs levande kut. Djurparksbesök är inte min passion, men i dag gav det utdelning i form av världens sötaste sälunge som låg tillsammans med sin mamma i gräset. Sälungen var så där lagom hjälplös och otroligt söt i sin vita päls, medan mamman var stor och rultig. De högljudda sälherrarna i vattnet hade inte någon riktig möjlighet att hävda sig.

3. Veckans gröna: Ring din kommun och fråga hur de tänker följa upp manifestationen "Earth Hour". Vilka långsiktigt energibesparande åtgärder kan man tänka sig i den kommunala verksamheten? Hur planerar man att få medborgarna att sänka energikonsumtionen i hemmen? Vilka planer har man för att effektivisera och förbättra energiförsörjningen till hushållen?

Nu är det baske mig dax att ta tillbaka ordet feminist. Inte kan det vara meningen att detta stolta ord skall reserveras för sexualfrustrerade medelklasskvinnor som tror att könet är en social konstruktion? (Könen är biologiska - det är innehållet i könsrollen som är socialt konstruerat. Alltså.) Inte skall väl jag bli tvungen att kalla mig ekvivalist eller något annat krystat, bara för att jag tror på jämlikhet mellan könen, mänskliga rättigheter för alla människor och att det behövs fortsatt kvinnokamp?

Feminist var från början ett skällsord för okvinnliga kvinnor som ville erövra männens arenor. Nu har det blivit ett skällsord igen.

Ibland tar jag mig samman och försöker förstå biologisterna. Alltså inte normalt vetenskapligt skolade människor som företräder uppfattningen att det finns vissa påtagliga skillnader mellan könen, rent biologiskt. Utan de där som med religiös nit hävdar att det finns en genetisk förklaring till varför kvinnor har lägre lön, sköter det mesta av hushållssysslorna och är bättre på att hålla många bollar i luften. Jag kommer sällan vidare från första försöket, eftersom jag inte hittar någon ingång i det biologistiska resonemanget.

Den första stötestenen är att jag anser att människan är en kulturvarelse. Utan kultur ingen människa, utan bara en utomordentligt uselt konstruerad rovapa. Mänskligheten existerar så att säga enbart i samspelet mellan biologi och civilisation. Biologisterna å sin sida anser att intet finns bortom det av naturen givna och genetiskt styrda. Kvinnlig börs-vd 2009 fungerar alltså likadant som svulten stenåldersmorsa i hydda av lera. Ingen utveckling möjlig.

Stötesten nummer två är den enorma rundgång som gärna uppstår i ett biologistiskt resonemang, delvis som en följd av ovan angivna grundtes. Vad som är manligt och kvinnligt är en gång för alla givet och det innebär att alla förklaringsmodeller utgår ifrån dessa parametrar. Det är manligt att gilla att tävla och kunna läsa kartan. Det är kvinnligt att kunna göra flera saker på en gång och ogilla hög fart. Skulle en kvinna uppvisa fallenhet för rallykörning, kartläsning och konstruktivt tänkande, har hon en manlig hjärna.

En av Storbritanniens mer kända biologister, Anne Moir, har lanserat ett "brainsex"-test som med tjugo enkla frågor avgör om du har manlig eller kvinnlig hjärna. Naturligtvis utifrån de sedvanliga parametrarna om vad som är manligt respektive kvinnligt. Fånigt, ja visst. Problemet är att Anne Moir och andra tjänar pengar på det här och att det till och med används i vissa brittiska skolor. Det är en stark självuppfyllande profetia, den om de totala könsskillnaderna. Och den binder både män och kvinnor vid roller som är förlegade, farliga och förhindrande. Rundgång.

När familjen är inne på fjärde sjukrundan på en månad, blir man lite gramse och vill klaga till någon. Varför har vi inte ett livets-allmänna-jävlighet-verk som hanterar sådana här frågor och klagomål? "Alla har rätt till en bra hälsa" står det ju ändå på utskicket från Folkhälsoinstitutet.

Men precis när man funderar på att ge upp och gå och gräva ner sig, far ett gåssträck förbi över ens huvud. Deras mjuka tutande är ändå en påminnelse om våren, trots att alla penséerna frös ihjäl i den vidriga frosten. Ja, ja, det är väl bara att kämpa på ett varv till då. Det är ju i alla fall vår och i vardagsrummet står en gasolgrill och väntar på makens traditionsenliga, löjligt tidiga grillfest för herrar.

Det blir lite tjatigt det här, men å andra sidan är det ju just så det är. Det här med hälsan, alltså. Det tjatas och tjatas och tjatas om hälsosam livsstil, nyttig mat och fetmaepidemi. Och Folkhälsoinstitutet och andra sliter sina hår för att folk, trots all information, inte gör de "rätta" valen.

Var inte ledsna, hälsoupplysare. En mycket stor andel av Sveriges befolkning tror att det pågår en fetmaepidemi. Till att börja med är bruket av ordet epidemi i de här sammanhangen absurt, eftersom fetma så vitt vi vet inte smittar. Argumentationen är också minst sagt luddig. I stället för att konstatera att mängden människor med farlig övervikt ökar något, och försöka göra något åt det, så att dessa människor slipper att drabbas av otrevliga sjukdomar, tjatar man om att i stort sett hela landets befolkning väger för mycket. Jaha…då är det ungefär som med celluliterna då? Alla har det, men det måste åtgärdas ändå.

Mycket av tjatet utgår dessutom från BMI, som är ett erkänt dåligt sätt att mäta vikt på, i synnerhet för män. Vad som anses vara en hälsosam vikt har förändrats oerhört mycket de senaste femtio åren. Den senaste forskningen tyder på att det absolut mest hälsosamma är att vara riktigt attans mager och leva på mycket kalorisnål kost - men vill vi göra det, för att eventuellt lägga något år till livet?

Begreppet hälsa har fantastiska religiösa kvalitéer och kan omdefinieras efter behov. Eftersom det i allmänhet inte går att få folk att bara sikta på att leva så länge som möjligt, kompletteras ‘långt liv’ med ‘friskt liv’ och för att uppnå äkta helig hälsa också ‘hälsosam livsstil’. Den sista faktorn måste till om man skall kunna göra politik av det hela, eftersom de två första i hög grad styrs av genetiska faktorer.

Enligt en undersökning som Cancerfonden låtit göra vill en majoritet av svenska folket nu ha straffskatt på onyttig mat. Politikerna förhåller sig dock skeptiska enligt en artikel i DN. Inte på principiella grunder, nota bene, utan mest av praktiska skäl. Det blir så svårt att definiera vad som är nyttigt. Blir det? Annars har vi ett Livsmedelsverk som sitter inne med hela sanningen om vad som är nyttigt och hälsosamt. Det är väl bara att utarbeta en skattetabell efter verkets rekommendationer.

Äsch, varför inte ta rejäla tag med en gång? Bestäm matransoner utifrån längd, ålder, kön och arbetsuppgifter. En del av lönen byts ut mot matkuponger och den som handlar chips på svarta marknaden bestraffas med obligatorisk Friskis & Svettis. Allt för en hälsosam befolkning och en sund folkstam! Eh…

Så står det överst på ett utskick som kom från SCB i dag. Det är Statens Folkhälsoinstitut som vill veta hur jag mår och vad jag har för vanor och sexuell läggning och en massa annat som institutet absolut inte har med att göra. Det är den andra enkäten på ett halvår om just min hälsa och det är väl rätt signifikativt. Förra veckan skrev jag om den heliga hälsan som övertrumfar allt och kan tas till intäkt för snart sagt vilka åtgärder som helst.

För det handlar inte om att alla har "rätt till en bra hälsa". Vem garanterar den rätten för människan, född till lidande? Folkhälsoinstitutet bryr sig inte smack om hur jag mår och hur jag har det. Det finns däremot ett stort intresse för att identifiera så kallade ohälsofaktorer, det vill säga dåliga vanor som Folkhälsoinstitutet och andra sedan kan ägna sig åt att utrota. Alla vet ju att folk inte kan ta vara på sig själva. Det behövs så mycket information! Vi måste fortsätta sträva efter en frisk och stark befolkning och utrota de förkastliga vanor som fräter på den sunda svenska folkstammen! Eh…

En mycket ärligare rubrik på den här enkäten vore nog "Alla är skyldiga att skaffa sig en bra hälsa!"

Veckans ta bort mig: Alla olyckskorpar som tar tillfället i akt att under rådande ekonomiska oro lägga pannan i djupa veck och allvarligt förklara att det kommer att bli mycket, mycket värre. Visst, snart stiger de osaliga andarna upp ur sina gravar och hemsöker världens börser med sin stinkande andedräkt. Ryttaren på den bleka hästen rider genom stadens gator och darra månde de verkställande, ty inför den sista rättvisan gives inga bonusundantag. Girigheten grinar mot oss i alla ansikten vi möter och svältande massor fylkas utanför kyrkorna. Vasa? Blir det inte så? Blir det mer typ mindre vinster för kapitalisterna, ökande arbetslöshet och oro på fastighetsmarknaden. Nej, nej. Det blir mycket, mycket värre. Vänta bara.

Veckans hurra: Kulturen i Lund. Det är som att komma in i en sagovärld. Hus efter hus fyllda med ovärderliga skatter från människor som levt före oss, skickligt presenterade i kunskapstäta utställningar. Konst och textilier, växter och gårdar, dräktspännen och leksnurror. Nutid och dåtid och till och med en trevlig restaurang att vila ut i när man gått sig trött. Det var länge sedan jag hade så roligt med så enkla medel.

Veckans gröna: Ekologisk torsk. Det är ju så himla gott med torsk och jag vill gärna äta det, men jag vill gärna att min dotter skall kunna äta det när hon blir stor också. Nu har vi hittat Änglamarks ekologiska som verkar komma från hållbart fiske. Mycket text på paketen - det är bara att hoppas att allt är sant.

Man besöker en hamburgerkedja. (Jag undrar förresten hur dessa går runt, eftersom 90 procent av min bekantskapskrets aaaldrig äter på sådana.) Man upptäcker att man har behov som till sin natur är raka motsatsen till de som en hamburgerrestaurang är till för att möta. Tack och lov har de toaletter också, så man går dit.

Efter den sedvanliga fighten med lilla bacillskräcken gör man det man skall och under tiden vandrar blicken omkring i det begränsade utrymmet. På väggen sitter en liten tavla där hamburgerkedjan käckt förklarar att den gör allt för att upprätthålla god hygien på toaletterna. Och undertill är en sådan där lista där personalen skall fylla i när de städade senast, med klockslag och signatur. Tanken är väl att besökaren skall känna sig trygg när hon eller han på denna lista kan utläsa att det bara är si eller så många minuter sedan toan städades senast.

Längst ned på listan står 12.00 och så en signatur. Klockan är 11.40.