East of the sun, west of the moon

Jag har full förståelse för att det kan vara lite kämpigt att verka som konstnär. Och kommunen jag bor i är bara lite mer kulturvänlig än tredje riket. Men. Det är lite mycket gnäll och lite lite action på vissa kulturpersoner.

Jag skulle också gärna sitta och se ut över ett vackert landskap och skriva lyrik. Nu går inte det, så därför får jag saluföra mina lilla talang på en gratistidning utan större publicistiska ambitioner. Så lite grann tycker jag att man får gilla läget. Kan man inte leva på sin konst är man oftast inte bra nog.

Inred som du vill leva, utropar det stora möbelvaruhuset. Jag som inte vet från dag till dag hur jag vill leva har det svårt. Å ena sidan behöver vi en rejäl arbetsplats med plats för all tekniken och en massa papper, pärmar och kontorsmaterial. Å andra sidan är det ju trevligt att ha plats för lite gäster, någon gång så där i alla fall.

Större hus? Ånä. Vi hade större hus innan, men då hade vi samma problem fast i tidsdimensionen i stället. Å ena sidan ville vi ha all tid till att renovera, å andra sidan var det kul att träffa vännerna lite då och då.

Det stora möbelvaruhuset förespråkar så klart att man köper sig ur dilemmat med ännu mer smart förvaring och ännu mer flexibla möbler. Själv är jag mer benägen att ta upp buddhistmunktanken igen: tekopp, sovmatta, kosmisk harmoni - jepp, jag har allt mitt!

En hel del människor i min omgivning tycker att jag bör lyssna på radio. Det är nämligen så, att den bildade medelklassen inte kan se på TV, för det är så vulgärt. Och så kan den inte läsa dagstidning, för då är det gamla nyheter och svårt att hänga med. Och den kan inte kolla nyheter på nätet, för det har den inte tillräcklig teknisk koll för att kunna göra på ett smidigt sätt. Så radio är det korrekta nyhets- och upplysningsmediet som passar så bra in i en allmänt busy men ändå engagerad och samhällstillvänd livsstil.

Nå, jag lyssnar ändå inte på radio av två enkla och goda skäl.

1. Fast jag inte lyssnar på radio har jag ändå fått höra Kate Perrys oj-vad-spännande-med-lite-tjejsex-låt åtta gånger den här veckan bara på den passiva radiolyssning jag utsatts för. Tänk då om jag hade lyssnat på riktigt. En annan vecka är det en annan låt, men alltid överdos och alltid imbecillt.

2. Det finns inget att lyssna på. De kommersiella kanalerna innehåller enfaldigt prat samt nämnda låt. Och SR är lite för förstoppat för mig. Jag får lust att skrika: säg det ni vill säga och sluta sedan prata!

I dag finns det så mycket att glädja sig åt att det hade räckt åt ytterligare en lista. Till exempel så har Sydafrika ÄNTLIGEN blivit av med den osannolika Doktor Rödbeta, Manto Tshabalala-Msimang. Denna kvinna har som hälsominister i nio år förespråkat att hivsmittade skall låta bli bromsmediciner och i stället leva på en diet av grönsaker. Man kan ju hoppas att detta är ett steg på vägen mot lite mer fakta och förstånd och lite mindre vidskepelse och nochalans i den sydafrikanska hälsopolitiken.

Uppenbarligen har Johnny Depp tackat ja till att spela kapten Jack Sparrow i ytterligare ett piratäventyr från Disney, vilket jag inte hade lyckats snappa upp förrän i dag när det hade letat sig ända fram till Sydsvenskan.

Eftersom filmerna inte lider nämnvärt av handling eller sammanhang borde det inte erbjuda några stora problem att haka på ytterligare en saga, även om jag misstänker att kaptenen i detta äventyr kan få klara sig utan Will Turner och Elisabeth Swan. Keira Knightley som spelar den sistnämnda vill nämligen inte mer och frågan är vad Will Turner skall göra i handlingen när han inte försöker rädda en viss "distressing damsel"? Givetvis hoppas jag att manusförfattarna hittar på ett sätt att frigöra Will ifrån både Flygande Holländare och fru - de har som sagt var inte hittills verkat besväras allt för mycket av logik eller förlegade krav på struktur och berättelse.

…och det gör jag ju ideligen, så från och med nu får det bli en lördagslista. Jag tror att min IQ sjunker under veckan, så på fredagarna känner jag mig oftast dum och oinspirerad. I alla fall, här är listan:

1. Amatörgenetiker. Jag kan ingenting om den genetiska koden och begriper bara precis lagom mycket evolutionsteori för att förstå att jag ingenting begriper. Men "gener" och evolution har blivit en rimlig förklaring för alla människor till allting och många besväras inte alls av några hämningar. Jag tycker att det är väldigt roligt för det mesta, så här till exempel:

"Lathet är något helt naturligt. Den beror till stor del på att våra förfäder behövde spara energi så mycket som möjligt eftersom det ofta var svårt att täcka energibehovet då föda var en bristvara. De stack knappast ut på en joggingrunda bara för skojs skull. De dårar som mot förmodan gjorde det svalt ihjäl och hann aldrig producera barn så den egenskapen sållades snabbt bort. Därför har ett energislösande beteende valts bort genom årens lopp och kvar är vi latmaskar."

Detta fynd gjorde jag på ett träningscenters blogg och jag tycker framför allt om det tvärsäkra uttalandet om att våra joggande förfäder aldrig hann producera barn. Själv ägnade jag många forskningstimmar åt det förhållandevis enkla uppgiften att försöka ta reda på om yrkesarbetande kvinnor i slutet på 1800-talet fortsatte att jobba sedan de gift sig och fått barn. Men amatörgenetikerna behöver inte pilla med forskningsunderlag och oklara samband - de har ju facit på hur det blev och kan dra sina evolutionära slutsatser utifrån det. 

2. Gylllene septemberdagar. Jag samlar så många som möjligt, eftersom jag vet att jag kommer att behöva minnena när februariblåsten viner runt knutarna och världen i värsta fall är full med knarrande vidrig snö.

3. Gäster som äter ordentligt och inte inkommer med några pjyttiga restriktioner angående vad man får sätta på menyn. Det är så mycket roligare att skapa i köket när man vet att någon kommer att njuta av det.

Jag arbetar på ett företag där vi alla i dagarna tvingats byta lösenord på våra datorer, eftersom några hackare roade sig rejält i systemen för ett litet tag sedan. Nu måste vi ha helt sanslöst krångliga lösenord som ingen kan komma ihåg. Eftersom vi jobbar i PC-miljö tar själva bytet i snitt en och en halv timme per dator och går helt åt skogen i fyrtio procent av fallen.  Men det får det ju vara värt för att vi skall ha en hyfsad IT-säkerhet.

I dag installerade jag en ny webbläsare på min jobbdator. Den laddade jag ner från nätet och så var det bara att köra igång den. Ja.

När det händer gräsliga saker på ganska nära håll, som skolmassakern i Finland, blir jag som ett litet barn. Jag vill gömma mig under filten och glömma bort alltihop. Det är klart att man kan dividera om hur vapenlagstiftningen bör se ut. Man kan analysera frågan i timtal ur alla möjliga vinklar och försöka finna en förklaring. Men till syvende och sist står den hemska sanningen kvar: det kommer att hända igen. Och det är då jag känner mig väldigt naken och liten och ledsen.

Jag får brev från Statistiska Centralbyrån. "Om du redan svarat på enkäten tackar vi dig för ditt snabba svar. Om du har lagt den åt sidan vill vi påminna dig om att det är mycket viktigt att du besvarar den."

Kära SCB! Jag har inte lagt enkäten åt sidan. Jag har knölat ned den i pappersåtervinningen, helt och hållet obesvarad. Varken SCB eller uppdragsgivaren Region Skåne har att göra med vad jag väger, om jag känner mig uppåt på jobbet eller hur ofta jag ta mig en hutt. Det finns ingen anledning att vanemässigt hålla på och kartlägga befolkningen utifrån diverse ytterst luddiga parametrar och vaga forskningshypoteser.

Jag är väldigt fascinerad av filosofiska inriktningar som ifrågasätter jaget. Min bror och jag kan dividera om Descartes misstag (?) ganska länge utan att tröttna. Men när dagen är slut och det handlar om känsla, då vill jag ha kvar det där mörka utrymmet bakom ögonen där jag tror att jag bor. Den privata sfären är en förutsättning för att den offentliga sfären skall fungera. Och jag har massor att dölja.

Förkylningen har satt sig på hjärnan och jag kan bara tänka dumma tankar av typen: hur kan det vara tillåtet att fylla hela den jättestora brevlådan med idiotreklam för saker som ingen människa behöver?

En doktor jag känner rekommenderade whisky, honung och varmt vatten. Låter bra.