East of the sun, west of the moon

Man kan lita på vädret ändå. Här har det varit milt, varmt och soligt i nästan två veckor. Korta kjolar och uppknäppta jackor har börjat florera på stan. Man börjar tycka att det känns okej med kall mat och funderar på om man skall riskera hälsan med mjölkpulver, sojalecitin, aromer, förtjockningsmedel, aromämnen och konserveringsmedel (glass). Men i dag är det valborgsmässoafton och då är det blåsigt, mulet och småkallt. Precis som det skall vara. Vad är det annars för mening med att tända ett stort himla bål? Hoppas ni njuter ändå.

Tänk att få bo på en plats där det blir så här vackert varje år. Det är nästan värt vintern, laghysterin och brödet. Vore det inte för DN Debatt och Livsmedelsverket skulle man väl aldrig vilja lämna det här landet.

Förresten undrar jag hur försäkringsbolagen ser på plåtskador som beror på att man kört på kanter i en rondell bara för att man tittade på de badande ankorna? Rent hypotetiskt?

http://livshistorier.blogspot.com/ Det här är en riktigt rolig idé för alla som spelar huvudrollen i sina egna liv. Läs och njut av alla kluriga och smått genialiska försök på att beskriva livet med sex ord. Även folk som är kända från radio och TV deltar! Just i dagarna känns det som en skön sak att läsa om allt detta liv: så många positiva berättelser, men även folk som stolta stirrar ett oblitt öde i ansiktet. Många människor som är precis som du fast ändå inte.

Diskussionerna i hushållet är just nu något enahanda och rör sig huvudsakligen efter två linjer:

1. Jag börjar med att påpeka att de buddhistiska munkarna har det hela klart för sig och att ägodelar bara binder en. Mannen replikerar med att det ändå finns saker som man behöver utöver klädnad, rakkniv och tiggarskål och att han förresten är säker på att munkarna fuskar. Jag säger att munkarna trots allt har en vettig inställning och fortsätter packa prylar.

2. Mannen säger att det vore bra med ett lantställe att ha som fast punkt i tillvaron, så kunde man ha själva boendet lite mer flexibelt och avskalat. Jag grymtar grinigt och säger att eftersom vi redan har två hus på landet får det räcka för tillfället. Mannen undrar om jag ändå inte tycker att det är en bra idé. Det tycker jag, men efter en stund fäller jag ändå ett påpekande enligt 1. och det hela börjar om igen.

Man kunde kanske donera hela hemmet till ett museum?

Efter en sejour med trimmern i trädgården finns det inget att skriva. Hela hjärnan har skakat ned i fötterna och fingrarna värker. Tips på hur man låser ett sådant där onödigt dödmansgrepp på maskinen mottages tacksamt.

Det börjar bli vår på riktigt och det innebär bland mycket annat att jag finner det lättare att komma på positiva saker att skriva om varje fredag. Here we go.

1. Bra konst. Ibland blir man upplyft från sin vanliga verklighet och får titta på världen med en annan människas ögon. Skickliga konstnärer kan göra så med en. I dag har jag sett en installation av New York-konstnären Analia Segal som var precis så. Den var irriterande och stimulerande på en och samma gång och gav en riktigt skön kick mitt i jobbstressen.

2. Svenska lastbilschaufförer. Jag har ju ägnat rätt mycket tid åt att klaga på trafiken i allmänhet och på idiotin med lastbilsfrakt i synnerhet. Det finns dock grader i helvetet och längst ned finns de holländska lastbilschaufförerna som tycks tro att motorvägens vänsterfil är reserverad för stora fula lastbilar med obefintlig acceleration. Svenska chaufförer har en mycket klarare bild av läget, kör nästan aldrig om och visar över huvud taget relativt stor hänsyn mot sina medtrafikanter. Jaha, jag generaliserar - det är det man har en blogg till när man måste vara seriös hela dagen.

3. Nämnda vår. Björkarna slår ut, rapsen börjar små smått gulna och vackra unga män kommer ut ur sina täckjackor.

Jag har levt ett skyddat liv. Datorerna kom inte in på allvar i mitt liv förrän jag var i tonåren och då i form av pappas jobbdator. Den var alltid en mac, så jag växte upp i den fullständigt felaktiga förvissningen att datorer var praktiskta och roliga saker som för det mesta fungerade. Ganska många år i offentlig sektor med urgamla pc-maskiner som dessutom förväntas fungera utan all support har givetvis fått mig att inse att så inte är fallet. Men faktum är att jag nått halvtid (?) i livet utan att tidigare ha varit tvungen att använda mailprogrammet från helvetet: Outlook Express. Hur kan något så absurt dåligt ens få lov att finnas? Varför används det? Där jag jobbar ligger vår mail på någon slags Microsoftberoende server och det fnastyget accepterar inte ens att man vidarebefordrar mailen till en mer normal miljö. I dag har pill med detta stolliga program stulit en och en halv timme av min livstid. Var det i filmen Matrix som de articifiella intelligenserna förklarade att mänskligheten tycktes ha ett inneboende behov av ondska? Så är det nog.

Allt fler inser att det gått fullständigt troll i statens försök att bli en superhjärna som åtgärdar alla problem i samhällskroppen. Så här skriver Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida a propos en huvudlös politikeridé om att införa vaf - vård av föräldrar: "Den accelererande övertygelsen att helt normala tillstånd - som att ha barnbarn och föräldrar - är problem som staten bör lösa, är ekonomiskt ohållbar och sannolikt demoraliserande." Kära svenska folk, vi måste hejda oss. Annars har vi snart ett bidrag för varje år i livet och en lag för varje timme på året. Livet är så där stökigt - det finns inget normaltillstånd där människan är frisk, nykter, lycklig samt obelastad av besvärliga anhöriga och ekonomiska bekymmer. Möjligtvis är man då död.

Mänsklighetens historia är på många sätt och vis som en kotte. De olika historiska epokerna följer på varandra, men inte på en snygg rad utan hela tiden med överlappning. Historien är alltså fjällig. Om man föreställer sig att vi lever i sluter på kapitalismens paradigm (och det kan vi väl tänka oss - det är en rätt skön tanke), så kan man se hur ett nytt fjäll håller på att växa ut över kapitalistfjället. Men under det fjället finns fortfarande det feodala fjället kvar, fast bara en liten fnas längst ut i form av myndighetsutövningen i våra landsting.

Man kan också tänka sig det hela som en rasbrant i slowmotion, där varje tvärsnitt kommer att uppvisa en stor mängd kulturlager, något litet förskjutna mot varandra. De franska annaleshistorikerna uppmärksammade forskarvärlden på att historia händer på flera plan samtidigt, men deras studier försigår i huvudsak i frusen tid och är alltså tvärsnitt av branten innan raset sätter igång. Rasbrantstillämpningen på denna teori möjliggör en mer dynamisk analys. Bloggen återkommer i frågan.

Oj. Tog en tur i bloggosfären - det känns ju som en vettig idé att läsa andra människors mödor och inte bara snöa in på mitt eget gnäll. Men jag blev helt matt. Jag tycker det är kul med åsikter, men vill hellre ha lite lösgodis än ett kilo aggressivt saltlakrits på en gång, om ni förstår vad jag menar.

Varför är så många skribenter så arga? Och varför har de sådana hårda käpphästar som de prompt måste ta ut ur stallet vid varenda tillfälle? Någon driver hetskampanj mot dagis. En annan hatar alla som inte har cykelhjälm och skriver om det nästan varje dag. Någon tycker att alla andra har fula kläder och att det enda modet som är värt att bry sig om finns i Milano.

Nu störtläste jag förstås lite, men det blir ju lite enahanda om man följer en blogg som mest handlar om en eller ett par saker som skribenten ogillar. Själv vill jag ha min blogg såsom andens lätta tankeflykt över de filosofiska frågornas blomster. Fladderpladder…

Med tanke på att jag arbetar inom pappersbaserad media är det inte helt comme-il-faut att hata papperstidningar, men jag gör det i alla fall. Finns det inte något sätt att övertyga mina kollegor om att denna 1400-talsprodukt håller på att bli en liten smula omodern? Pappret som sådant har jag inga problem med. Det är fortfarande ett oöverträffat medium för en massa saker. Men en papperstidning - var är den rolig eller intressant? Det skall ju ändå föreställa nyheter det som trycks i en dagstidning - fast med en dags förskjutning. Minst. Gamlaheter?

När jag vädrar mina åsikter om papperstidningar brukar folk framhålla hur praktiskt det är att ta tidningen med på bussen och hur mysigt det är med tidningen vid frukostbordet. Okej, det kan jag möjligtvis köpa. Problemet är då alltså att det är för dyrt att skriva ut det man vill läsa från nyhetssajterna? Så hade man ju dessutom kunnat slippa att släpa på en halv telefonkatalog. Vissa påstår att dagstidningen ger större möjligheter till fördjupad analys och bakgrund. Mitt direkta svar på det är: utnyttja då detta faktum - någon enda gång. Dessutom har jag utomordentligt svårt att fatta varför inte en sajt skulle kunna erbjuda fördjupning. Då kan man dessutom åstadkomma interaktivitet, så att analysen får fler bottnar.

Man skall ju ha något att tänka på när man står på återvinningsstationen.