Visst ja, det är ju fredag och dags att vara positiv: Alltså:
1. BWO. Alldeles bortsett från att Martin Rolinski är söt så är det underbart med en grupp som är så kaxigt professionell. Länge leve.
2. Att luften blir alldeles blå på kvällen. Nu är det vår!
3. Trafikljus. Många retar sig på rödljus och kör långa vägar för att undvika dem. Men tänk efter nästa gång du står och väntar: exakt hur klyddig skulle den här korsningen vara utan ljusreglering?
Efter ett besök i Skivarp (Ja, det är där Frida bor) känner jag för att göra en Pol Pot. Tvinga ut alla välutbildade stadsbor på landet, alltså. Jag har en del vänner som bor i lite större folksamlingar av typen Stockholm och som tycker att det är en stor plåga att behöva ta tåget ut till oss på landet. Och så händer det ju ingenting där ute i åkern. Ha, säger jag. I går gick Skivarpsborna man ur huse för att hylla Frida med stor fest på torget. Förra helgen var det bröllopsmässa på gästis. Det finns trendig inredningsbutik, byggmarknad, loppisar, exprimentell teater och hälsohus med samtalsterapi. Bland annat. Företagarföreningen är ny, militant och rolig att tala med. Den har planer som kommer att fylla upp minst en helg i månaden hela året. Alla man talar med har något att säga, om vad som har hänt nyss och vad de tänker göra härnäst.
Kanske är det så att man bli lite passiviserad av det stora utbudet i stan? Kanske kreativiteten växer rätt bra i den där åkern där det är lite tråkigt?
Att gnälla på Skånetrafiken är verkligen inte originellt, men jag tänker göra det ändå. Än en gång har jag tvingats åka boskapståg. Knökfullt och jag som klev på vid Östervärn fick stå hela vägen, utan ens ett handtag att hålla mig uti. Mina fötter ömmar och det gör mig elak.
Jag vet att det saknas tåg. Jag vet att bankapaciteten är fullt utnyttjad. Jag vet att vi har en galen regering som tycker att vi inte har råd att satsa på kollektivtrafik. Och mitt enda svar på dessa invändningar är: lös det. Ta hit järnvägsrallare från Ryssland om det är vad som krävs för att öka takten i spårutbyggnaden. Inför bums genast vägtullar för alla lastbilar så vi får pengar till nya tåg.
Satsa allt som går att satsa för att få en kollektivtrafik som inte bara är till för dem som saknar alternativ. Jag vill trängas med riskkapitalister och VD:ar på tåget. Jag vill sitta bekvämt och jag vill kunna lita på att tågen går med täta mellanrum och utan orimliga förseningar. Kollektivtrafiken behöver inte vara gratis, men den måste vara bra. Alla frågar sig vad de kan göra för att hejda klimatkatastrofen. Fixa tågen, säger jag.
En snabbis: Visst har Carolas näsa blivit större med åren? Kan det vara en biverkningav Botoxinjektioner i ansiktet? Detta är ett mysterium. Kan näsor börja växa igen i vuxen ålder?
Efter en utflykt i det skånska monokulturlandskapet är jag mer skeptisk än någonsin till modernt, så kallat rationellt jordbruk. Fast jag vet att den här jorden ligger i elitklass när det gäller att producera mat får jag känslan av död natur. Den är genomkontrollerad och ser ungefär lika naturlig ut som en utställning av heltäckningsmattor. Jag hoppas innerligt att den nya miljömedvetenheten till slut också når jordbruket, nummer två på listan över konservativa branscher.(På första plats har vi byggindustrin.) Nej, jag tycker inte att vi skall gå tillbaka till ett medeltida jordbruk, men jag tror inte att vi måste ha det som det är i dag för evigt heller. Vi behöver prioritera om och vi kan glömma att gurka skall kosta 19,90 kilot och finnas tillgänglig året om. Men vår enastående mänskliga civilisation borde kunna räkna ut ett sätt att få stora skördar samtidigt som vi vårdar den enda jord vi har.
De orange kuverten dyker in hemma hos folk i dagarna. Många orkar inte bry sig. Jag vägrar att bry mig. Det är ju helt galet. Skall jag, som befinner mig ungefär mitt i livet, ägna tid och kraft åt att fundera på min högst hypotetiska inkomst som pensionär? Jag fattar inte poängen. Om jag nu upptäcker att jag kommer att få en väldigt liten pension (det får jag), vad skall jag göra? Skaffa mig ett extrajobb? Börja skattefiffla i stor stil? Gynna bankerna genom att gå på så kallad rådgivning och skaffa mig någon typ av privat komplement? Ställa mig på torget och skrika: Sluta leka med mina pengar!?
Det får nog vara slut med melodifestivaltittandet nu - hälsan i hushållet pallar inte mer psykisk stress. Patrik Isaksson har äntligen spottat upp sig och gjort något som är gungigt, melodiöst och bär genom hela framträdandet. Då får han se sig utslagen av tre hubbabubba på ben, en go liden beda ifrån Söederslett och ett silvertält som sjunger opera… Nej, det var inte riktigt bra tänkt, hör ni folket!
BWO kommenterar jag inte, för då blir det bara något oanständigt. Förresten behöver de varken kommentarer eller support och om de inte vinner hela tjottabalongen i år kommer jag att utropa en egen republik och lämna detta förtappade land.
Mattillverkare fuskar, skriver Aftonbladet.se i dag. Livsmedelsproducenterna uppger inte vilken slags Omega-3-fett det är man har tillsatt i de hårt marknadsförda livsmedel som skall vara bra för hjärtat. Jag tror inte att någon blir förvånad. Omsorgen om pengar går sällan väl ihop med omsorgen om människor.
Det känns som om det här är farligt nära att utvecklas till en gnällblogg, så i dag tänkte jag skriva om saker som är bra. Från och med i dag skall jag varje fredag tänka ut tre saker som är bra för mänskligheten eller som gör mig på gott humör. Det kan bli en utmaning!
1. Wikipedia. Det enda ordet för detta är fantastiskt. Visst, man kan ifrågasätta en hel del av innehållet. Visst, jag kollar alla viktiga fakta mot ett mer traditionellt uppslagsverk. Men ändå: jag kan ägna en timme åt att lära mig massor av onödigt vetande om alla kraktärerna i "Pirates of the Carribbean", eller ta reda på hur många sorters kängurur det egentligen finns. Tack, alla ni som delar med er av ert vetande till oss som vet mindre!
2. Semlor. Det kan inte finnas många livsmedel som så fullständigt strider mot alla dieter och kostrekommendationer. Stor, stärkelserik vetebulle med massor av socker och fett och som innehåller halva dagsbehovet av kalorier. Lovely.
3. Vårblommor. Jag har redan skickat fem mms med snödroppar, vintergäck och krokus. Banalt och underbart - varenda år.
Kära lilla krumelur, jag vill inte bliva stur
Maciej Zarembas artiklar i DN om hur studenter på Stockholms Lärarhögskola anmäler sina lärare för ”kränkning” har väckt befogad uppmärksamhet. Nu väntar jag med spänning på att de som ägnar sig åt att administrera kränkningshysterin skall börja komma med motargument. Att folk känner sig påhoppade av en eller annan anledning är ju själva anledningen till att vi har en skara ombudsmän i det här landet. De skall utreda om någon blir diskriminerad, exempelvis på grund av ras, kön eller sexuell läggning. De skall också driva opinion och ”lyfta frågor” som det heter. En ganska märklig dubbelroll som gör att ombudsmännen närmast fungerar som någon slags utomrättsliga näsknäppare.
Som jag ser det bottnar de märkliga händelser som Maciej Zaremba beskriver i sina artiklar i en allmän, samhällelig infantilisering. Uttrycket är inte mitt, jag har lånat det från Carl Hamiltons bok Det infantila samhället. Flera samverkande faktorer har drivit upp en generation som inte vill bli vuxen och inte vill ta ansvar. På universiteten finns nu gott om folk som är mellan tjugo och trettio men reagerar som fyraåringar på motgångar, nämligen med vilt trots: anmäl allt och alla.
Samtidigt har den fascinerande likadana-kulturen lett till att ingen får pekas ut. Det finns inga normer och inget normalt – åtminstone inte enligt mer hårdföra queerteoretiker. Likadana-kulturen verkar emanera ur en socialdemokratisk, folkhemsbaserad önskan om att alla skall vara lika mycket värda. I stället har den lett till att alla olikheter förnekas. Homosexuella är, och kommer med all sannolikhet att förbli, en minoritet. Rörelsehindrade likaså. Vi kommer alla någon gång i livet att tillhöra en minoritet. Den stora utmaningen är ju förstås att få oss alla att acceptera varandra som individer – inte i att låtsas som om vi alla vore exakt likadana politiskt korrekta kloner. På mitt körkort står förresten att jag måste ha glasögon när jag kör bil. Rätt diskriminerande, eller hur?
Länk till första delen av Maciej Zarembas artikelserie:
